संत साहित्य · Dāsabodha · Dashak 7
Dashak 7 · Samāsa 7
75 ovis
श्रीराम ॥
वस्तूसि जरी कल्पावें । तरी ते निर्विकल्प स्वभावें ।
तेथें कल्पनेच्या नावें । शून्याकार
śrīrāma ||
vastūsi jarī kalpāvem | tarī te nirvikalpa svabhāvem |
tethem kalpanecyā nāvem | śūnyākāra
Śrīrāma. When the substance is imagined, it is naturally beyond-imagination (nir-vikalpa); there in the name of imagination — void-form arises.
तथापि कल्पूं जातां । न ये कल्पनेच्या हाता ।
ओळखी ठायीं न पडे चित्ता । भ्रंश पडे
tathāpi kalpūm jātām | na ye kalpanecyā hātā |
oḷakhī ṭhāyīm na paḍe cittā | bhramśa paḍe
Nevertheless, when trying to imagine, it does not come to imagination's hand; recognition does not fall in the heart; error arises.
कांहीं दृष्टीस न दिसे । मनास तेही न भासे ।
न भासे न दिसे । कैंसें ओळखावें
kāmhīm dṛṣṭīsa na dise | manāsa tehī na bhāse |
na bhāse na dise | kaimsem oḷakhāvem
Cannot be seen, nor appears to the mind; not appearing, not seen — how to recognize?
पाहों जातां निराकार । मनासि पडे शून्याकार ।
कल्पूं जातां अंधकार । भरला वाटे
pāhom jātām nirākāra | manāsi paḍe śūnyākāra |
kalpūm jātām amdhakāra | bharalā vāṭe
On looking, *nirākāra* — the mind falls into void-form; on imagining, it feels filled with darkness.
कल्पूं जातां वाटे काळें । परी ते काळें ना पिंवळें ।
आरक्त निळें ना ढवळें । वर्णरहित
kalpūm jātām vāṭe kāḷem | parī te kāḷem nā pimvaḷem |
ārakta niḷem nā ḍhavaḷem | varṇarahita
On imagining, it feels black; but it is neither black nor yellow; neither red-blue nor white — varṇa-less.
जयास वर्णव्यक्ति नसे । भासाहूनि अनारिसें ।
रूपचि नाहीं कैसें । ओळखावें
jayāsa varṇavyakti nase | bhāsāhūni anārisem |
rūpaci nāhīm kaisem | oḷakhāvem
That which has no color-manifestation; other than appearance; has no form — how to recognize?
न दिसतां ओळखण । किती धरावी आपण ।
हें तों श्रमासीच कारण । होत असे
na disatām oḷakhaṇa | kitī dharāvī āpaṇa |
hem tom śramāsīca kāraṇa | hota ase
When not seen, how much recognition can one hold? This itself is cause of weariness — it becomes.
जो निर्गुण गुणातीत । जो अदृश्य अव्यक्त ।
जो अचिंत्य चिंतनातीत । परमपुरुष
jo nirguṇa guṇātīta | jo adṛśya avyakta |
jo acimtya cimtanātīta | paramapuruṣa
That which is nirguṇa, quality-transcendent; invisible, unmanifest; unthinkable, beyond-thought; the supreme Person.
अचिंत्याव्यक्तरूपाय निर्गुणाय गुणात्मने ।
समस्तजगदाधारमूर्तये ब्रह्मणे नमः
acimtyāvyaktarūpāya nirguṇāya guṇātmane |
samastajagadādhāramūrtaye brahmaṇe namaḥ
[Śloka] 'acintyāvyakta-rūpāya nirguṇāya guṇātmane | samasta-jagad-ādhāra-mūrtaye brahmaṇe namaḥ'.
अचिंत्य तें चिंतावें । अव्यक्तास आठवावें ।
निर्गुणास ओळखावें । कोणेपरी
acimtya tem cimtāvem | avyaktāsa āṭhavāvem |
nirguṇāsa oḷakhāvem | koṇeparī
To contemplate the unthinkable; to remember the unmanifest; to recognize the nirguṇa — in what manner?
जें दृष्टीसचि न पडे । जें मनासही नातुडे ।
तया कैसें पाहणें घडे । निर्गुणासी
jem dṛṣṭīsaci na paḍe | jem manāsahī nātuḍe |
tayā kaisem pāhaṇem ghaḍe | nirguṇāsī
What does not fall to sight; what cannot be held by the mind either — how can one see the nirguṇa?
असंगाचा संग धरणें । निरवलंबीं वास करणें ।
निःशब्दासी अनुवादणें । कोणेपरी
asamgācā samga dharaṇem | niravalambīm vāsa karaṇem |
niḥśabdāsī anuvādaṇem | koṇeparī
To hold attachment of the unattached; to dwell in the un-supported; to pronounce the wordless — in what manner?
अचिंत्यासि चिंतूं जातां । निर्विकल्पासि कल्पितां ।
अद्वैताचें ध्यान करितां । द्वैतचि उठे
acimtyāsi cimtūm jātām | nirvikalpāsi kalpitām |
advaitācem dhyāna karitām | dvaitaci uṭhe
On trying to contemplate the unthinkable; on imagining the *nirvikalpa*; on meditating on advaita — duality itself arises.
आतां ध्यानचि सांडावें । अनुसंधान तें मोडावें ।
तरी मागुतें पडावें । महासंशयीं
ātām dhyānaci sāmḍāvem | anusamdhāna tem moḍāvem |
tarī māgutem paḍāvem | mahāsamśayīm
'Now the meditation itself should be abandoned; the anusandhāna broken' — then one falls back into great doubt.
द्वैताच्या भेणें अंतरीं । वस्तु न पाहिजे तरी ।
तेणें समाधाना उरी । कदा असेचिना
dvaitācyā bheṇem amtarīm | vastu na pāhije tarī |
teṇem samādhānā urī | kadā asecinā
In fear of duality, if one does not look at the substance within, then composure has no place at all.
सवे लावितां सवे पडे । सवे पडतां वस्तु आतुडे ।
नित्यानित्यविचारें घडे । समाधान
save lāvitām save paḍe | save paḍatām vastu ātuḍe |
nityānityavicārem ghaḍe | samādhāna
When accustomed, familiarity sets in; when familiarity settles, the substance is encountered; by nitya-anitya-vicāra, composure happens.
वस्तु चिंतितां द्वैत उपजे । सोडी करितां कांहींच नुमजे ।
शून्यत्वें संदेहीं पडिजे । विवेकेंविण
vastu cimtitām dvaita upaje | soḍī karitām kāmhīmca numaje |
śūnyatvem samdehīm paḍije | vivekemviṇa
On contemplating the substance, duality arises; on letting go, nothing is understood; by void-ness one falls into doubt — without viveka.
म्हणोनि विवेक धरावा । ज्ञानें प्रपंच सारावा ।
अहंभाव ओसरावा । परी तो ओसरेना
mhaṇoni viveka dharāvā | jñānem prapamca sārāvā |
ahambhāva osarāvā | parī to osarenā
Therefore viveka should be held; by jñāna, prapañca should be set aside; *aham-bhāva* should subside — but it does not subside.
परब्रह्म तें अद्वैत । कल्पितांच उठे द्वैत ।
तेथें हेतु आणि दृष्टांत । कांहींच न चले
parabrahma tem advaita | kalpitāmca uṭhe dvaita |
tethem hetu āṇi dṛṣṭāmta | kāmhīmca na cale
Parabrahman is advaita; on imagining, duality itself arises; there intention and example — nothing works.
तें आठवितां विसरिजे । कां तें विसरोन आठविजे ।
जाणोनियां नेणिजे । परब्रह्म तें
tem āṭhavitām visarije | kām tem visarona āṭhavije |
jāṇoniyām neṇije | parabrahma tem
Remembering it one forgets; or one remembers through forgetting; knowing one does not know — Parabrahman is that.
त्यास न भेटतां होय भेटी । भेटों जातां पडे तुटी ।
ऐसी हे नवल गोष्टी । मुकेपणाची
tyāsa na bheṭatām hoya bheṭī | bheṭom jātām paḍe tuṭī |
aisī he navala goṣṭī | mukepaṇācī
Meeting it without meeting; on trying to meet, separation falls; such is the marvelous affair — of mute-ness.
तें साधूं जातां साधवेना । नातरी सोडितां सुटेना ।
लागला संबंध तुटेना । निरंतर
tem sādhūm jātām sādhavenā | nātarī soḍitām suṭenā |
lāgalā sambamdha tuṭenā | niramtara
On trying to achieve, cannot be achieved; on trying to release, cannot be released; once connection attached — does not break — continuously.
तें असतचि सदा असे । नातरी पाहतां दुराशे ।
न पाहतां प्रकाशे । जेथें तेथें
tem asataci sadā ase | nātarī pāhatām durāśe |
na pāhatām prakāśe | jethem tethem
It exists, ever exists; otherwise on looking, [it becomes] a distant hope; without looking, it illuminates — everywhere.
जेथें अपाय तेथें उपाय । आणि उपाय तोचि अपाय ।
हें अनुभवेंविण काय । उमजों जाणे
jethem apāya tethem upāya | āṇi upāya toci apāya |
hem anubhavemviṇa kāya | umajom jāṇe
Where there is harm, there is remedy; and remedy itself is harm; without anubhava, what can understand?
तें नुमजतांचि उमजे । उमजोन कांहींच नुमजे ।
तें वृत्तिविण पाविजे । निवृत्तिपद
tem numajatāmci umaje | umajona kāmhīmca numaje |
tem vṛttiviṇa pāvije | nivṛttipada
It is known without being understood; understood, nothing is understood; that is attained without disposition — the *nivṛtti-pada*.
तें ध्यानीं धरितां नये । चिंतनीं चिंतावें तें काये ।
मनामध्यें न समाये । परब्रह्म तें
tem dhyānīm dharitām naye | cimtanīm cimtāvem tem kāye |
manāmadhyem na samāye | parabrahma tem
It cannot be held in meditation; what to contemplate in contemplation? Parabrahman does not fit in the mind.
त्यास उपमे द्यावें जळ । तरी तें निर्मळ निश्चळ ।
विश्व बुडालें सकळ । परी तें कोरडेंचि असे
tyāsa upame dyāvem jaḷa | tarī tem nirmaḷa niścaḷa |
viśva buḍālem sakaḷa | parī tem koraḍemci ase
To give an example, water? But that is pure, unmoving; the whole world drowned [in it], yet it remains dry.
नव्हे प्रकाशासारिखें । अथवा नव्हे काळोखें ।
आतां तें कासयासारिखें । सांगावें हो
navhe prakāśāsārikhem | athavā navhe kāḷokhem |
ātām tem kāsayāsārikhem | sāmgāvem ho
Not like light; nor like darkness; now what is it similar to — tell me?
ऐसें ब्रह्म निरंजन । कदा नव्हे दृश्यमान ।
लावावें तें अनुसंधान । कोणे परी
aisem brahma niramjana | kadā navhe dṛśyamāna |
lāvāvem tem anusamdhāna | koṇe parī
Such Brahman is *nirañjana*; never visible; by what means should anusandhāna be set?
अनुसंधान लावूं जातां । कांहीं नाहीं वाटे आतां ।
नेणे मनाचिये माथां । संदेह वाजे
anusamdhāna lāvūm jātām | kāmhīm nāhīm vāṭe ātām |
neṇe manāciye māthām | samdeha vāje
On trying to set anusandhāna, nothing remains now; unknowingly on the mind's head — doubt sounds.
लटिकेंचि काय पहावें । कोठें जाऊन रहावें ।
अभाव घेतला जीवें । सत्यस्वरूपाचा
laṭikemci kāya pahāvem | koṭhem jāūna rahāvem |
abhāva ghetalā jīvem | satyasvarūpācā
Should one look at what is false? Where should one go and remain? Non-faith has entered life — toward the true svarūpa.
अभावचि म्हणों सत्य । तरी वेद शास्त्रें कैसें मिथ्य ।
आणि व्यासादिकांचें कृत्य । वाउगें नव्हे
abhāvaci mhaṇom satya | tarī veda śāstrem kaisem mithya |
āṇi vyāsādikāmcem kṛtya | vāugem navhe
If we say 'non-faith is true,' then how are Vedas-śāstras false? And the work of Vyāsa and others — is not in vain.
म्हणोनि मिथ्या म्हणतां नये । बहुत ज्ञानाचे उपाय ।
बहुतीं निर्मिलीं तें काय । मिथ्या म्हणावें
mhaṇoni mithyā mhaṇatām naye | bahuta jñānāce upāya |
bahutīm nirmilīm tem kāya | mithyā mhaṇāvem
Therefore they cannot be called false; many means of jñāna were made by many — should they be called false?
अद्वैतज्ञानाचा उपदेश । गुरुगीता तो महेश ।
सांगतां होय पार्वतीस । महाज्ञान
advaitajñānācā upadeśa | gurugītā to maheśa |
sāmgatām hoya pārvatīsa | mahājñāna
The upadeśa of advaita-jñāna — the Guru-gītā — Maheśa spoke; on telling to Pārvatī, it is great-jñāna.
अवधूत गीता केली । गोरक्षास निरूपिली ।
ते अवधूतगीता बोलिली । ज्ञानमार्ग
avadhūta gītā kelī | gorakṣāsa nirūpilī |
te avadhūtagītā bolilī | jñānamārga
The Avadhūta-gītā was made; expounded to Gorakṣa; that Avadhūta-gītā spoke the jñāna-path.
विष्णु होऊन राजहंस । विधीस केला उपदेश ।
ते हंसगीता जगदीश । बोलिला स्वमुखें
viṣṇu hoūna rājahamsa | vidhīsa kelā upadeśa |
te hamsagītā jagadīśa | bolilā svamukhem
Viṣṇu, becoming Rāja-hamsa, gave upadeśa to Brahmā (Vidhi); that Hamsa-gītā the Jagadīśa spoke from his own mouth.
ब्रह्मा नारदातें उपदेशित । चतुःश्लोकी भागवत ।
पुढें व्यासमुखें बहुत । विस्तारलें
brahmā nāradātem upadeśita | catuḥślokī bhāgavata |
puḍhem vyāsamukhem bahuta | vistāralem
Brahmā teaching Nārada the catuḥ-ślokī-Bhāgavata; later through Vyāsa's mouth — it was much expanded.
वासिष्ठसार वसिष्ठ ऋषी । सांगता झाला रघुनाथासी ।
कृष्ण सांगे अर्जुनासी । सप्तश्लोकी गीता
vāsiṣṭhasāra vasiṣṭha ṛṣī | sāmgatā jhālā raghunāthāsī |
kṛṣṇa sāmge arjunāsī | saptaślokī gītā
Vasiṣṭha ṛṣi spoke the Vāsiṣṭha-sāra to Raghunātha; Kṛṣṇa tells Arjuna — the sapta-ślokī Gītā.
ऐसें सांगावें तें किती । बहुत ऋषि बोलिले बहुतीं ।
अद्वैतज्ञान आदि अंतीं । सत्यचि असे
aisem sāmgāvem tem kitī | bahuta ṛṣi bolile bahutīm |
advaitajñāna ādi amtīm | satyaci ase
How much can be told — many ṛṣis spoke much; advaita-jñāna at beginning-and-end — is truly true.
म्हणोन मिथ्या आत्मज्ञान । म्हणतां पाविजे पतन ।
प्रज्ञेरहित ते जन । तयांस हें कळेना
mhaṇona mithyā ātmajñāna | mhaṇatām pāvije patana |
prajñerahita te jana | tayāmsa hem kaḷenā
Therefore to say 'ātma-jñāna is false' — leads to downfall; those people without prajñā — do not understand this.
जेथें शेषाची प्रज्ञा मंदली । श्रुतीस मौनमुद्रा पडिली ।
जाणपणें न वचे वदली । स्वरूपस्थिती
jethem śeṣācī prajñā mamdalī | śrutīsa maunamudrā paḍilī |
jāṇapaṇem na vace vadalī | svarūpasthitī
Where Śeṣa's prajñā grew dim, where śrutis put on silence-seal; knowing-ness cannot be uttered — the svarūpa-state.
आपणास नुमजे बरवें । म्हणोनि मिथ्या कैसें करावें ।
नातरी सुदृढ धरावें । सद्गुरुमुखें
āpaṇāsa numaje baravem | mhaṇoni mithyā kaisem karāvem |
nātarī sudṛḍha dharāvem | sadgurumukhem
One cannot understand oneself well; how then can one make it false? Or should firmly hold — by Sadguru's mouth.
मिथ्या तेंचि सत्य झालें । सत्य असोनि मिथ्या केलें ।
संदेहसागरीं बुडालें । अकस्मात मन
mithyā temci satya jhālem | satya asoni mithyā kelem |
samdehasāgarīm buḍālem | akasmāta mana
The false became true; the true being, is made false; suddenly the mind drowned — in the sea of doubt.
मनास कल्पायाची सवे । मनें कल्पिलें तें नव्हे ।
तेणें गुणें संदेह धांवे । मीपणाचेनि पंथें
manāsa kalpāyācī save | manem kalpilem tem navhe |
teṇem guṇem samdeha dhāmve | mīpaṇāceni pamthem
The mind's habit is to imagine; what the mind imagines is not [that]; by that quality, doubt runs — by the path of I-ness.
तरी तो पंथचि मोडावा । मग परमात्मा जोडावा ।
समूळ संदेह तोडावा । साधूचेनि संगतीं
tarī to pamthaci moḍāvā | maga paramātmā joḍāvā |
samūḷa samdeha toḍāvā | sādhūceni samgatīm
Therefore that path should be broken; then Paramātmā is gained; doubt should be cut at root — in the company of the sādhu.
मीपण शस्त्रें तुटेना । मीपण फोडितां फुटेना ।
मीपण सोडितां सुटेना । कांहीं केल्या
mīpaṇa śastrem tuṭenā | mīpaṇa phoḍitām phuṭenā |
mīpaṇa soḍitām suṭenā | kāmhīm kelyā
I-ness is not cut by weapons; on breaking, I-ness does not break; on releasing, I-ness does not let go — however [tried].
मीपणें वस्तु नाकळे । मीपणें भक्ति मावळे ।
मीपणें शक्ति गळे । वैराग्याची
mīpaṇem vastu nākaḷe | mīpaṇem bhakti māvaḷe |
mīpaṇem śakti gaḷe | vairāgyācī
By I-ness the substance is not grasped; by I-ness bhakti sets; by I-ness the strength of vairāgya weakens.
मीपणें प्रपंच न घडे । मीपणें परमार्थ बुडे ।
मीपणें सकळही उडे । यश कीर्ति प्रताप
mīpaṇem prapamca na ghaḍe | mīpaṇem paramārtha buḍe |
mīpaṇem sakaḷahī uḍe | yaśa kīrti pratāpa
By I-ness prapañca does not happen; by I-ness paramārtha drowns; by I-ness everything flies away — fame, glory, prowess.
मीपणें मैत्री तुटे । मीपणें प्रीति आटे ।
मीपणें लिगटे । अभिमान अंगीं
mīpaṇem maitrī tuṭe | mīpaṇem prīti āṭe |
mīpaṇem ligaṭe | abhimāna amgīm
By I-ness friendship breaks; by I-ness love exhausts; by I-ness — conceit clings to the body.
मीपणें विकल्प उठे । मीपणें कलह सुटे ।
मीपणें संमोह फुटे । ऐक्यतेचा
mīpaṇem vikalpa uṭhe | mīpaṇem kalaha suṭe |
mīpaṇem sammoha phuṭe | aikyatecā
By I-ness *vikalpa* arises; by I-ness quarrels start; by I-ness the concord of unity breaks.
मीपण कोणासीच न साहे । तें भगवंतीं कैसेनि साहे ।
म्हणून मीपण सांडून राहे । तोचि समाधानी
mīpaṇa koṇāsīca na sāhe | tem bhagavamtīm kaiseni sāhe |
mhaṇūna mīpaṇa sāmḍūna rāhe | toci samādhānī
I-ness is not endured by anyone; how can Bhagavān endure it? Therefore one should abandon I-ness — and be composed.
मीपण कैसे । म् त्यागावें । ब्रह्म कैसें अनुभवावें ।
समाधान कैसें पावावें । निःसंगपणें
mīpaṇa kaise | m tyāgāvem | brahma kaisem anubhavāvem |
samādhāna kaisem pāvāvem | niḥsamgapaṇem
How to abandon I-ness? How to experience Brahman? How to attain composure? — by *niḥ-sangatva*.
आणिक एक समाधान । मीपणेंविण साधन ।
करूं जाणे तोचि धन्य । समाधानी
āṇika eka samādhāna | mīpaṇemviṇa sādhana |
karūm jāṇe toci dhanya | samādhānī
And one more composure: without I-ness — discipline; he who knows how to do is blessed — composed.
मी ब्रह्मचि झालों स्वतां । साधन करील कोण आतां ।
ऐसें मनीं कल्पूं जातां । कल्पनाचि उठे
mī brahmaci jhālom svatām | sādhana karīla koṇa ātām |
aisem manīm kalpūm jātām | kalpanāci uṭhe
'I myself have become Brahman; who will do discipline now?' — on thus imagining in mind, imagination itself arises.
ब्रह्मीं कल्पना न साहे । तेचि तेथें उभी राहे ।
तयेसी शोधूनि पाहे । तोचि साधु
brahmīm kalpanā na sāhe | teci tethem ubhī rāhe |
tayesī śodhūni pāhe | toci sādhu
In Brahman, imagination cannot stand; yet it stands up there; investigating it — that is the sādhu.
निर्विकल्पासि कल्पावें । परी कल्पिलें तें आपण न व्हावें ।
मीपणास त्यागावें । येणें रीतीं
nirvikalpāsi kalpāvem | parī kalpilem tem āpaṇa na vhāvem |
mīpaṇāsa tyāgāvem | yeṇem rītīm
Imagine the *nirvikalpa*; but what is imagined should not become oneself; by such means I-ness should be abandoned.
ब्रह्मविद्येच्या लपणीं । कांहींच न व्हावें असोनी ।
दक्ष आणि समाधानी । तोचि हें जाणें
brahmavidyecyā lapaṇīm | kāmhīmca na vhāvem asonī |
dakṣa āṇi samādhānī | toci hem jāṇem
In the hiding-place of brahma-vidyā, one should be, yet nothing; alert and composed — such a one knows this.
जयास आपण कल्पावें । तेंचि आपण स्वभावें ।
येथें कल्पनेच्या नांवें । शून्य आलें
jayāsa āpaṇa kalpāvem | temci āpaṇa svabhāvem |
yethem kalpanecyā nāmvem | śūnya ālem
That which one imagines oneself to be — oneself becomes spontaneously; here in the name of imagination — void has come.
पदींहून चळों नये । करावे साधनउपाये ।
तरीच सांपडे सोये । अलिप्तपणाची
padīmhūna caḷom naye | karāve sādhanaupāye |
tarīca sāmpaḍe soye | aliptapaṇācī
One should not move from the [attained] station; one should do the sādhana-means; only then one finds the direction — of detachment.
राजा राजपदीं असतां । उगीच चाले सर्व सत्ता ।
साध्यचि होऊन तत्त्वतां । साधन करावें
rājā rājapadīm asatām | ugīca cāle sarva sattā |
sādhyaci hoūna tattvatām | sādhana karāvem
When a king is on the royal station, all authority goes smoothly; becoming siddha itself in truth — one should do sādhana.
साधन आलें देहाच्या माथां । आपण देह नव्हे सर्वथा ।
ऐसा करून अकर्ता । सहजचि आहे
sādhana ālem dehācyā māthām | āpaṇa deha navhe sarvathā |
aisā karūna akartā | sahajaci āhe
Sādhana has come on the body's head; oneself is not the body at all; thus making [oneself] non-doer — is naturally there.
देह आपण ऐसें कल्पावें । तरीच साधन त्यागावें ।
देहातीत असतां स्वभावें । देह कैंचा
deha āpaṇa aisem kalpāvem | tarīca sādhana tyāgāvem |
dehātīta asatām svabhāvem | deha kaimcā
If oneself is imagined as body, then sādhana should be abandoned; when naturally body-transcended — where is the body?
ना तें साधन ना तें देह । आपण आपला निःसंदेह ।
देहींच असोन विदेह । स्थिति ऐशी
nā tem sādhana nā tem deha | āpaṇa āpalā niḥsamdeha |
dehīmca asona videha | sthiti aiśī
Neither that sādhana nor that body; oneself is doubt-free oneself; being in body yet videha — such is the state.
साधनेंविण ब्रह्म होतां । लागों पाहे देहममता ।
आळस प्रबळे तत्त्वतां । ब्रह्मज्ञानमिसें
sādhanemviṇa brahma hotām | lāgom pāhe dehamamatā |
āḷasa prabaḷe tattvatām | brahmajñānamisem
Without sādhana, on becoming Brahman, body-attachment tries to cling; laziness strengthens truly — under the pretext of brahma-jñāna.
परमार्थमिसें अर्थ जागे । ध्यानमिसें निद्रा लागे ।
मुक्तिमिसें दोष भोगे । अनर्गळता
paramārthamisem artha jāge | dhyānamisem nidrā lāge |
muktimisem doṣa bhoge | anargaḷatā
Under pretext of paramārtha, wealth-desire awakens; under pretext of dhyāna, sleep settles in; under pretext of mukti, sins are enjoyed — unrestrained.
निरूपणमिसें निंदा घडे । संवादमिसें विवाद पडे ।
उपाधिमिसें येऊन जडे । अभिमान अंगीं
nirūpaṇamisem nimdā ghaḍe | samvādamisem vivāda paḍe |
upādhimisem yeūna jaḍe | abhimāna amgīm
Under pretext of exposition, slander happens; under pretext of dialogue, debate falls; under pretext of limitation, conceit clings to the body.
तैसा ब्रह्मज्ञानमिसें । आळस अंतरीं प्रवेशे ।
म्हणे साधनाचें पिसें । काय करावें
taisā brahmajñānamisem | āḷasa amtarīm praveśe |
mhaṇe sādhanācem pisem | kāya karāvem
Similarly, under pretext of brahma-jñāna, laziness enters within; says 'what is the madness of sādhana?'
किं करोमि क्व गच्छामि किं गृह्णामि त्यजामि किम् ।
आत्मना पूरितं सर्वं महाकल्पांबुना यथा
kim karomi kva gacchāmi kim gṛhṇāmi tyajāmi kim |
ātmanā pūritam sarvam mahākalpāmbunā yathā
[Śloka] 'kim karomi kva gacchāmi kim gṛhṇāmi tyajāmi kim | ātmanā pūritam sarvam mahā-kalpāmbunā yathā'.
वचन आधारीं लाविलें । जैसें शस्त्र फिरविलें ।
स्वतां हाणोनि घेतलें । जयापरी
vacana ādhārīm lāvilem | jaisem śastra phiravilem |
svatām hāṇoni ghetalem | jayāparī
The utterance was used as support, as a weapon is wielded; one strikes oneself — in such a manner.
तैसा उपायाचा अपाय । विपरीतपणें स्वहित जाय ।
साधन सोडितां होय । मुक्तपणें बद्ध
taisā upāyācā apāya | viparītapaṇem svahita jāya |
sādhana soḍitām hoya | muktapaṇem baddha
So the means becomes harmful; perversely, one's own good goes; on abandoning sādhana, one becomes bound — under the pretext of mukta.
साधन करितांच सिद्धपण । हातींचें जाईल निघोन ।
तेणेंगुणें साधन । करूंच नावडे
sādhana karitāmca siddhapaṇa | hātīmcem jāīla nighona |
teṇemguṇem sādhana | karūmca nāvaḍe
While doing sādhana, the siddha-ness in hand will slip away; by that quality, doing sādhana becomes unpalatable.
लोक म्हणती हा साधक । हेचि लज्जा वाटे एक ।
साधन करिती ब्रह्मादिक । हें ठाउकें नाहीं
loka mhaṇatī hā sādhaka | heci lajjā vāṭe eka |
sādhana karitī brahmādika | hem ṭhāukem nāhīm
People say 'this one is a sādhaka'; that very [label] feels shameful; Brahmā and others do sādhana — this is not known [to him].
आतां असो हे अविद्या । अभ्याससारिणी विद्या ।
अभ्यासें पाविजे आद्या । पूर्ण ब्रह्म
ātām aso he avidyā | abhyāsasāriṇī vidyā |
abhyāsem pāvije ādyā | pūrṇa brahma
Enough this avidyā; practice-channel-vidyā; by practice, the full primal Brahman is attained.
अभ्यास करावा कवण । ऐसा श्रोता करी प्रश्न ।
परमार्थाचें साधन । बोलिलें पाहिजे
abhyāsa karāvā kavaṇa | aisā śrotā karī praśna |
paramārthācem sādhana | bolilem pāhije
What practice should be done? — the listener asks; the sādhana of paramārtha must be spoken.
याचें उत्तर श्रोतयासी । दिधलें पुढियलें समासीं ।
निरूपिलें साधनासी । परमार्थाच्या
yācem uttara śrotayāsī | didhalem puḍhiyalem samāsīm |
nirūpilem sādhanāsī | paramārthācyā
The answer has been given to the listener in the next samāsa; the sādhana of paramārtha has been expounded.