Abhanga 4505
A 7-verse folk-dance narrative.
The verse
तुका म्हणे सुख घेतलें गोपाळीं । नाचती कांबळीं करुनि ध्वजा ॥१॥
करूनियां टिरी आपुल्या मांदळ । वाजविती टाळ दगडाचे ॥२॥
दगडाचे टाळ कोण त्यांचा नाद । गीत गातां छंद ताल नाहीं ॥३॥
नाही ताळ गातां नाचतां गोपाळां । घननीळ सावळा तयामध्यें ॥४॥
मधीं जयां हरि तें सुख आगळें । देहभाव काळें नाहीं तयां ॥५॥
तयांसि आळंगी आपुलिया करीं । जाती भूमीवरी लोटांगणीं ॥६॥
निजभाव देखे जयांचिये अंगीं । तुका म्हणे संगीं क्रीडे तयां ॥७॥
Literal translation
A 7-verse folk-dance narrative. Gopāḷas-took-sukha; dance with-blanket-as-flag; turn-buttocks-into-drum; play-stone-tāḷās; no-rhythm-no-tune. But-in-the-middle-Ghananīla-Sāvaḷā (Krṣṇa) — that-makes-the-sukha-special. Deha-bhāva-becomes-forgotten; he-embraces-them; they-roll-on-ground. Tukā: where-nija-bhāva, Hari-plays-with-them.
What it means
A folk-dance bhakti-narrative — no-instruments, no-rhythm, but the-Lord-in-the-middle makes-it-supreme-sukha. Bhakti-folk-aesthetic over-classical-form.
For someone today
Tukārām's claim: the-Lord-in-the-middle makes any-folk-dance into-supreme-sukha; technique-secondary.
Where this applies
- Folk-bhakti-dance narrative
- Where-nija-bhāva, Hari-plays canonical-image